Allt du vill veta om Malmös kanaler!

Kliv in i vår digitala kanalkarta

Från dike till vallgrav till promenadstråk

Här är berättelsen om hur Malmös kanalrum har förändrats genom århundraden

(källa: Malmö Stad)

Det börjar i medeltiden

Den ursprungligt anlagda kyrkbyn Malmö omgavs redan under 1300-talet av ett vattenfyllt dike. Detta tros dock mest ha haft en juridisk funktion och bjöd inget egentligt skydd för bebyggelsen innanför diket. I början av 1400-talet och ungefär hundra år framöver byggdes en strandmur som försvar ut mot kusten, bland annat efter tillslag av sjörövare och pirater. Borgmästare Hans Mikkelsen var den som på 1510-talet kompletterade stadens försvar med att låta gräva de första vallgravarna in mot land. In mot fastlandet låg dessutom Rörsjöarna, vilket gjorde att Malmö, eller Elbogen som staden kallades i Tyskland på den tiden var ordentligt skyddad mot omvärlden, kringgärdad av vatten både mot Öresund och in mot fastlandet.

1600-talet: Malmö blir svenskt

Detta gjorde den till landskapets bäst befästa stad, men under 1600-talets strider mellan Sverige och Danmark blev det tydligt att stadens försvar behövde förstärkas. Den danske kungen lät ta fram ritningar på en storstilad utbyggnad med bastioner, raveliner och palissader. Endast ett fåtal bastioner hann uppföras innan Malmö slutgiltigt blev svenskt i och med freden i Roskilde 1658.

Erik Dahlbergs planer

Denna nya statstillhörighet var naturligtvis viktig att befästa i staden, och den dåvarande kungen gav Erik Dahlberg i uppdrag att utarbeta en plan för Malmös fasta försvar. Hans ritningar påminde i stort sett om de tidigare danska planerna, och inte heller denna gång hann man bygga färdigt innan det var dags för krig igen 1675. Dock hade man hunnit uppföra fyra bastioner innan danskarna började sin belägring av staden i ett försök att återta den. Det försöket misslyckades dock och 1684 lade Erik Dahlberg fram ritningar på ett än mer avancerat befästningsverk, som kom att byggas under de närmsta 13 åren.

Upplysningstiden: från fästning till promenader

Freden i Nystad 1721 innebar att Sverige förlorade sin stormaktsposition och man fick därigenom ett annat försvarsmässigt läge att utgå ifrån. Fästningen i Malmö framstod med nyare krigsföringsteknik inte längre som lika viktig och 1804 beslutade Gustaf IV Adolf att den skulle rivas. Vallmassorna störtades ner i vattnet och frigjorde stora ytor för staden att expandera på. Utanför detta anlades den nuvarande kanalen, delvis formad av rester av den tidigare yttre vallgraven. Massorna som grävdes ur för den nya kanalen användes för att fylla igen Rörsjöområdet, och längs med kanalen planterades träd.

Upprustning och nya broar

Under den senare hälften av 1800-talet byggdes hamnen ut och kanalens koppling ut i Östersjön försvagades. När stadsingenjör Georg Gustafsson fick i uppdrag att utarbeta en plan för Rörsjöområdet fick han även uppgiften att förbättra vattencirkulationen i kanalen, vars stillastående vatten var förorenat, luktade illa och spred sjukdomar. Kanalen breddades och fler broar tillkom. Innan hade broarna varit färre och rörliga, för att kunna släppa igenom båtar. Kanalkanten var inte stenklädd och inga räcken fanns. Under den här tiden var promenaden en uppskattad och mycket social form av rekreation och den så kallade Uppsalapromenaden längs med kanalen var omåttligt populär.

Industrialiseringen: hamnen byggs ut

Från 1800-talets börjar och drygt hundra år framöver fylldes Malmös hamn ut med stora mängder landmassa. Detta gjorde att Malmö centrum inte längre låg vid vattenfronten, utan vände sig mer inåt land, då hamnen dessutom till stor del var oåtkomlig för de som inte jobbade inom industrin. Kanalen fick nu en större särprägel som parklikt innerstadsvatten, trots att små båtar fortfarande kunde lägga till i det södra och inre kanalrummet

Det postindustriella återtåget till vattnet

I samband med Malmös omvandling från industristad till kunskapsstad runt millennieskiftet öppnades hamnen upp och många stora etableringar av offentliga platser har genomförts, vilket lett till att malmöborna kunnat återknyta kontakten till havet.

Satsning på utbildning, ny teknologi och högprofilerad arkitektur har använts för att demonstrera stadens profil som nytänkande och framåtsträvande. Under den här perioden har inte mycket fokus legat på kanalen, som ju redan har sin plats i den etablerade stadsstrukturen, men det har inte hindrat malmöbor och besökare att uppskatta de kvaliteter detta urbana vattenrum besitter.

Slutsats…

I stort sett hela kanalrummet klassas som fast fornlämning vilket fastställer att det är en kulturhistoriskt mycket viktig miljö som ska behandlas omsorgsfullt.

Två tidslager bedöms vara särskilt viktiga för kanalrummets karaktär:

1600-talet då kanalen var en del av stadens fortifikation vilket idag är tydligast på bastionerna
1800-talet då kanalen blev en plats för rekreation och promenader, något som fortfarande är tydligt vid Södra promenaden.